Lite sådär eftersom hon åkte till sin pappa idag, så mormor får hålla koll på henne sen.

Jag åkte iväg med min plutta för att leta klänning till bröllop. Och ja jävlar med kläder jag hittade och jag ville bara roffa åt mig allt. Inte så kul som tjockis förstås, men efter att ha handlat noll kläder på aslänge kliar det i shoppingfingrarna. Nätshopping räknas inte! Men så kom jag på att jag redan förbrukat min månadspeng som jag har för roliga saker. På stolar. Fattar ni olyckan i det hela?! Jag har nog förbrukat den för ett tag framöver.. Hujeda mig. Så det får bli samma gamla kläder som innan. Jättekul!

Och nu får jag väl ta mig ut för att möta upp min bättre hälft!

Lite blir man tagen för givet om man är hemma och är föräldraledig. Det är ju som att ha semester. Vilket jäkla dygnet runt jobb det är! Och så ska man vara glad och tacksam alltid?! Efter att ha dygnet runt jobbat i lite mer än tre månader tar fan tröttman ut sin rätt plussa på att alltid plocka efter andra och hela jävla tjofräset hemma. My god! Jag skulle behöva få sova en gång, typ skitlänge, jag skulle behöva få lite kli på ryggen och massage, jag skulle vilja äta varm mat och kanske hinna duscha i mer än två sekunder. Jag skulle vilja sova i rena sängkläder som jag själv inte fixat, få se ett städat hem som jag själv inte slitit för och jag skulle vilja bli omhändertagen som ett litet barn! Jag skulle vilja att någon erbjöd sig att låta mig få lite space iallafall?

Men jag gör allt för mina fina. Men någonstans har jag glömt mig själv. Navelsträngarna är klippta och någon annan kan faktiskt ta väl hand om dom medan jag kanske bara vill göra något för mig själv. De finns med mig hur som helst, i varje andetag, i hjärtat, i varenda millimeter av mig.

Idag är lilla Nova förkyld som resten av alla ungar här. Mindre bra tycker jag och absolut inte kul i denna värmen. Hon snorar och hostar men ingen feber och det är skönt. Så jag får väl skippa solandet idag och mysa lite extra med henne. Jag kommer vara blek förevigt. Eller ta mig tid att gå ner till solariet, när vet jag inte?! Barnen passar ju inte sig själv precis..

Dessutom sparar jag flera tusenlappar eftersom jag hittade världens bästa sida att klicka hem dom ifrån!

Idag är det inte lika mycket solsken, men jag vet av egen erfarenhet att det ändå går att bränna sig. Något jag aldrig kommer göra om. Det var synd om min baksida den där gången.

Den här förmiddagen har jag roat mig med att hänga med grannen och nu suttit i en telefonkö på fyrtio minuter till vårdcentralen. Alyssa får ont i magen när hon äter och ja, jag har provat att ta bort mjölk och allt det där man ska prova innan man får en tid. Hon tyckte inte att det lät bra och ville nog helst att vi skulle söka en akuttid.. Men det är inga akuta problem eftersom det inte är varje dag. Så jag fick en tid. Om fyra veckor ungefär. Om hon nu tyckte att barn inte ska gå med magont kunde hon väl ge oss en annan tid?! Aja, sjukvården är inte alls snabb. Men nu ska vi klura ut vad det är. Oj oj oj vad jag inte hoppas att det är glutenallergi eller något annat jobbigt.

Nu får jag väl se till att fixa till mig innan det är dags att hämta stora barnet. Det lär väl bli lite häng ute och lite glass och sådant där som hör till. Jag är rastlös och vill köpa stolar.. Så lätt att bara klicka hem några stycken! Kanske?

I’m in love!!

(bilder lånade från infurn.se)

Vi beställde ju biljetterna i ett svagt tillstånd, då när vi drack lite vin & jag ”råkade” bli utelåst. Jag får väl tacka lite för det!!

vi tog oss till malmö & där var inte en själ under tjugofem, det hade jag inte trott heller. Alla skulle på samma nostalgiresa som vi.

Och så var dom där. Lika fina som då. Jag blev nästan fjorton igen och sittplatserna vi tog för att vi är i den åldern då vi inte orkar stå, de var helt meningslösa. För vi satt inte många sekunder, ingen annan heller. Varenda text satt där den skulle och jag dog fjortisdöden lite.

Det var nog sista gången jag såg grabbarna någonsin. Men det var en fin stund, den får jag leva på länge.

Jag har ungefär jättemånga bilder. Och jag skulle kunna sitta i evigheter och lägga in, men jag tror inte så många är intresserade av medelåldersmän som sjunger i pojkband!

Och jag har så mycket att skriva om, men jag får tänka mig för. Och jag har lärt mig att säga elakheter om någon annan tar mig inte längre, jag gör inte sådant. Men alla är inte lika och att såra är deras försvar.

Men emellanåt måste jag gå uppför killerbacken och visa upp min stjärna. Igår misstänkte jag vaccination, hon sa inget förra gången men visst hade jag rätt. Jag som inte ville gå dit där själv då. Sprutorna är ju inte att leka med och nålen såg ut att kunna stickas igenom benen. Mamma Mia!
Nu var det tydligen så att hon inte vara skulle få en utan två sprutor och jag ville mest ta mitt barn och försvinna snabbt som tusan därifrån. Men jag höll god min och nickade mest när hon pratade. Jävla kärring som ska plåga mitt barn på det där viset, förstås för en god sak. Inte fan ska mitt barn behöva få en massa sjukdomar som hon kanske inte klarar av. Nej, jag vill gärna ha mitt barn kvar i livet utan att behöva oroa mig för att hon kan bli jättesjuk.

Nova låg och log mot henne och pang så hade hon fått en spruta och mitt älskade barn skrek utav bara fan tills jag fick upp henne i famnen och så en gång till.. Aj i mitt mammahjärta när den andra var tagen, den gjorde mer ont tydligen. Två minuter senare flinade hon mot sköterskan igen och jag gick hem med ett glatt barn.

Och inga konstiga biverkningar har hon fått. Ingen feber eller trasdockesyndrom. Ingenting. Och jag överlevde att se sprutorna i min ensamhet. Men nästa gång får pappa Wiberg följa med.

Hon hade växt hela fem centimeter och gjorde den där kurvan ojämn som tusan. 64 centimeter lång redan. Nog för att struntar i allt vad kurvor är, men hon ville visa mig. Hon hade gått upp 750 gram och allt var superbra. Stora tjejen!! Var tog min bebis vägen?!

När herrn i huset kom hem hade han fixat mig ett par rövfixare, så att jag inte kan skylla på att jag har dåliga skor längre. Piken att jag ska sluta vara tjockis och bli tight igen. Alla dessa krav som ställs på mig. Hur ska jag hinna med att uppfylla allt det där under min livstid?! Så nu får jag väl fixa mig en tight rumpa och allt det där som hör till.
Men det var supergulligt och jag blev glad! Trots att det tydligen inte finns några ursäkter längre att stanna inne. Jag undrar vad hans ursäkt är?! Men det tänker jag inte gå närmre in på! Jag tycker ju om honom som han är, lite finjusteringar så är det top notch!
Men tack mitt älsko, du är sötast..

Och snart är det mors dag.. Det kommer en önskelista till det med!