Kategoriarkiv: 30 dagar

Håhå jaja. Här ska jag då rada upp allt jag vill göra innan jag dör. Det kan ju bli svårt, jag har massor jag vill göra.

• Hoppa fallskärm. Det får jag väl ta & göra innan jag blir trettio & helt för feg för sådant
• Krama kungen. Varför vet jag inte? Men visst hade det varit lite i det läskigaste laget att få göra det
• Bli kriminalare. Det har jag ju velat länge
• Bli massageterapuet
• Skönhetsoperera mig. Jag kanske inte väntar tills jag blir skitgammal. Trettio år räcker för att räknas som gammal.
• Köpa mig ett hus
• Åka till Bahamas, Maldiverna eller långtbortistan där det är lika varmt som i helvete.
• Vinna på lotto eller något annat hittepo. Och då menar jag några hundra miljoner
• Åka till New York för finshopping.
• Starta eget
• Föda barn. Om jag hade kunnat föda om Alyssa hade jag nog gjort det mer än en gång för att minimera barnskaran & allt det där jobbiga med att bli tjock & läskig. Men mest för att det är så jävla coolt. Men det lär ju inte hända fler gånger så jag får nöja mig med coolheten en gång.

Det finns miljoner fler saker som jag skulle vilja göra innan jag dör. Men dessa är vad jag skulle tycka var brutalt häftigt & fab?! Många av sakerna kommer jag ju faktiskt att göra, det kan bara ta lite tid. Men så länge jag inte dör imorgon så har jag ju bra mycket tid på mig!

Jag är tacksam över att Gud skapade mig & att jag blev så snygg som jag blev. Jag är jävligt tacksam för det.

Det känns lite töntigt faktiskt att skriva det här inlägget eftersom jag inte egentligen är otacksam för något. Jag är tacksam för att jag lever helt enkelt. Och att jag får vara frisk & ha ett friskt barn. Jag är tacksam för att min familj är så underbar & mina vänner är lika underbara. Jag är tacksam över att ha ett älsko som är tacksam.

Jag är faktiskt tacksam över att jag har gått igenom allt det jag har gått igenom, just eftersom det kanske har gjort mig lite mer tacksam till livet. Jag hade ju inte varit den jag är idag om jag inte hade gått igenom allt det där lite svårare eller fått se saker som jag kanske inte själv hade valt att få se som prio ett. Men jag är tacksam för att jag fått se allt det där äckliga & groteska.

Det är inte mycket som jag saknar. Det är väl mest sådana småsaker som man har haft förut, men som jag faktiskt kan leva utan. Eller saker som kommer tillbaka igen efter lite semester. Ungefär så.

-Trädgård. Även om jag kanske inte är en exemplarisk trädgårdsmästare så var det ju förbannat skönt att bara öppna dörren & kunna slänga sig på gräsmattan på sommaren. Att ha en pool att svalka sig i, att grilla mycket & lira lite badminton.

-Solen & värmen. Såhär på vinterhalvåret så blir det aningens deppigt när solljuset knappt existerar. Det är ju betydligt mer vinter än vad det är sommar. Jag saknar solen & värmen mer än vad jag nog gjort någonsin.

Jag saknar min mormor, det har jag gjort sedan jag var femton & det går aldrig att göra något åt. Det kommer jag att få göra i resten av mitt liv. Jag kan sakna min mamma emellanåt, vi bodde ju så nära varandra. Jag saknar mina vänner & närheten till dem, men det är sådant som jag kan göra något åt.

Det finns inte så mycket att sakna. Jag har det bra jag.

Nu ska jag tydligen skriva om mina rädslor. Det är inte så svårt.

Min största rädsla är den jag har för spindlar. Den jagar mig & får mig att vilja dö en smula. Det finns inget som är vidrigare än det där äckliga krypet & egentligen vet jag inte varför? Jag tror bara det är för att de just är äckliga.  När jag bodde i Eslöv fanns det sjukt stora spindlar & om jag inte ställde mig på bordet & skrek så att halva kvarteret hörde det så försökte jag själv ta död på dem, med tändvätska. Kanske inte det mest optimala att spruta i lägenheten, men jag var i nöd. Ofta fick min kära mamma komma & rädda mig ur spindeldramat. Här har jag än så länge inte sett en enda spindel & jag hoppas att jag slipper. Jag har svårt att se spindlar på tv & i böcker också, jag har alltså världens största rädsla inför det där äckliga krypet.

Jag är sjukligt rädd för att få cancer. Det är inte så att jag tänker på det varje dag, men jag är bombsäker på att jag kommer få det. Är det någon sjukdom jag inte vill ha så är det cancer. Vilken äcklig vidrig sjukdom det är & fy rackarns vad mycket ont den kan göra med människor.

Nu var det kanske inte just sådana saker som var menat att skriva om egentligen. Men jag har inte så många andra rädslor. Någon är rädd för att dö, andra för att skämma ut sig. Jag är inte rädd för något utav det. Dö kommer jag göra i vilket fall som helst, förr eller förr liksom. Det enda jag inte vill är att dö när Alyssa är liten, hon får gärna vara vuxen & ha ett eget liv först. Att skämma ut sig är sjukt kul. Det kan jag bjuda på. Att ha en rädsla är väl bara någon sorts osäkerhet inför det? Lite så är det väl. Man sätter sina egna gränser.

Hur enkelt är det att skriva om vad som gör mig ledsen? Det beror ju helt på situationen i sig. Alla har vi någon svaghet & något som är lite känsligare för.

Bråk- Fy sjuttsingen vad jag hatar bråk. Det gör mig ledsen, eller så blir jag mest förbannad så att jag blir ledsen? Helst bråket som pågått om mitt älskade lilla helvete. Det har gjort mig ledsen många gånger.

Att känna mig otillräcklig- Det är en jobbig känsla & kan dra ner mig ganska mycket. Jag kan aldrig vara bra nog.

Lögner & svek- Jag har levt med mycket lögner förut, likadant svek. Jag kan inte riktigt lita alls på människor längre vilket gör mig förbannat upprörd.

Jag måste erkänna att det var förbannat jävla svårt att skriva om vad som gör mig ledsen. Jag kan bli ledsen om något går i sönder eller om det inte blir som jag vill. Jag kan vara som ett litet barn emellanåt & det är nog mest min envishet & rastlöshet som förstör. Jag blir ledsen om mina älskade inte mår bra, när jag inte ser något ljus i tunneln, när jag känner en äcklig ensamhet. För det räcker inte alltid att vara omgiven utav folk som påstår att de bryr sig när de visar annat.

Jag har inte gråtit för mycket förut, men nu jävlar kan jag gråta.

Det finns mycket som gör mig glad, mest är det kanske småsaker som betyder mycket för mig.

Musik- Vad är bättre än en riktigt top notch text? Winnerbäck, Lisa Ekdahl, Kent är några som verkligen kan konsten att skriva texter som gör mig euforisk. Jag förstår mig inte på sådan där techno & rave. Men en riktig bra hiphop som De la soul kan också sätta igång glädjerus.

Konserter- Det är nog bland det bästa som finns. Och det gör mig förbannat glad.

Pengar- Ha, oväntat va? Jag tror faktiskt att pengar kan vara lycka. Jag behöver nog inte ens förklara mig där, för alla vill väl vinna miljoner på den där trisslotten.

Shopping- Det går ju lite ihop med det ovannämnda. Att få shoppa whatever ger mig en kick. Det är fint att känna att jag har gjort ett kap. Snygga inredningsgrejer eller kläder. Jag är jeansoholic, jeans kan jag inte få för mycket av.

Jobba- Jag är en workoholic också. Det resulterar i lycka, mycket pengar & nöjdhet. Mitt knä fuckade förstås upp min karriär inom det jag var grym på.

Alyssa- Min livlina, min lycka, min glädje. Det finns inga ord som kan beskriva min kärlek till henne.

Vänner- Jag är glad om jag får ha de nära jämt. De är som min familj, mina andetag & mitt liv.

Familjen- Jag trodde inte att de skulle bli en sådan källa till att jag mår bra. Jag har förstått glädjen i att ha en familj. Min mamma är bäst!

Kärlek- Såklart ifrån mitt lilla helvete & familj för den är jag ganska så säker på att den kommer bestå. Från andra är det mest bara tillfälligt.

Jaha vilken trevlig lista på vad som gör mig glad. Sen blir jag förstås glad om någon städar, ger mig saker (det är fint med presenter), om jag lyckas med något som jag trott var omöjligt. Whatever! Jag är väl glad för det mesta när saker går som jag vill.

Idag ska jag skriva om vad jag är bra på. Det lär ju inte bli någon lång historia då jag själv ställer alldeles för höga krav på mig själv & har svårt för att säga att jag är bra på något.

Men jag är bra på att ogilla saker. Jag tycker det är ganska kul att vara lite överdrivet negativ ibland, tills jag skrattar åt mig själv. Jag behöver nog inte ens ogilla det på riktigt, jag bara säger att jag gör det.

Jag är bra på att ha fördomar. Mest mot sådana där som kör sprutor i armarna eller sniffar pulver på varenda jämn yta som finns. Jag tycker det är en förbannad svaghet att knarka & fy bubblan vad jag är bra på att nervärdera deras val av liv.

Jag är förbannat bra på att komma på kreativa idéer. Och ser ofta det sköna i saker som folk missar. Som mitt fina skåp som pappa skulle slänga, eller vad han nu skulle göra med det. Obotligt vackert tycker jag det är.

Jag är bra på att göra saker snyggare, lite färg & kladd så är saken biff liksom. Inget snack om saken att jag faktiskt också har en konstnärlig sida, dock inte lika bra som den min lillebror fick. Tyvärr. Då hade jag nog varit rik idag.

Jag är bra på att vara envis. Tjofadderittan vad jag kan vara envis. Jag ger mig inte ens om det blir en närkamp som jag fysiskt skulle förlora, jag vinner på andra plan.

Jag brukar vara bra på att skriva. Jag fick alltid MVG på mina uppsatser & lärarna skrev ofta en sida med kommentarer, däribland att jag borde ha det som yrke i framtiden. Så varför har jag inte det då? För det tar år att skriva en bok & alla dagar är inte bra skrivdagar. Känslan måste finnas.

Jag är bäst på att städa. Utan att överdriva så har jag inte sett någon annan dammsuga i denna lägenheten sedan jag flyttade in. Jag är äckligt pedant & måste städa hela tiden.

Jag är bra på att vara bullmamma, att baka är jag också bra på. Inte så roligt att äta det förstås.

Jag är bra på att älska mitt barn. Superbäst på det faktiskt. Hon är min värld & ska behandlas som en riktig prinsessa. Jag älskar att skämma bort henne med allt. Ändå är hon inte otacksam.

Jag är bra på att dra ut på saker. Jag har en viss förmåga att vänta med allt det viktiga tills det verkligen kniper i röven av bråttomhet. Ja, det finns inget sådant ord, men det gör mig inget.

Jag är bra på att skapa egna uppfattningar om saker, även om det inte stämmer är jag oftast helt övertygad om att det är så som jag tror. Tills motsatsen är bevisad.

Jag är bra på att säga att jag inte är bra på saker för att sedan skriva ett skitlångt inlägg om jättemånga saker som jag är bra på. Det är bra.

Jag är bra på att prata. Jag älskar att prata & ha långa samtal om allt & ingenting. Jag älskar att prata helt enkelt, men formulerar mig bättre i skrift. I tal så svär jag i vartannat ord. Och för att jag ska få prata mycket så måste jag ha någon som också älskar att prata lika mycket som jag!

Jag är bra, men ändå dålig.